Den japanske hengekirsebæren er det vakreste treet vi har i hagen, og det blomster nå. Det finnes nesten ikke vakrere.

Et godt puff i hjertet i dag av vårglede når det plutselig midt i skiftende regnbyger med kuling i kastene kom en solgløtt, og snøklokkene sto på rekke og rad klar for å spre håp om lysere tider. Det øyeblikket trengte jeg i dag. Værsågod hvis du trengte det samme. Det rare er at dess bedre jeg har det i hverdagen, dess mindre trenger jeg påminnelse om at det finnes ting å glede seg over.

Onsdag, mars 28, 2018. Selv flotte dager på fjellet, med solskinn og fine skiløyper og bok og påskekrim, kan ikke slå det finne en liten tue snøklokker i hagen når man kommer hjem. Årets første blomstring er et like stort under hvert år. Tirsdag, mars 27, 2018. I en periode handlet det mye om pungdjevler.

Litteratur, resor, konst, film etc. Ester Nilsson in på scenen. Äntligen var det dags att läsa vidare om Ester Nilssons öden och äventyr i Utan personligt ansvar. Inte långt därefter såg jag Egenmäktigt förfarande. Som pjäs på Scalateatern i Stockholm. Han Kangs Levande och döda. Colson Whiteheads Den underjordiska järnvägen. Jenny Erpenbecks Gå, gick, gått. Av Maja Lunde, Dagar i Alchan-Jurt.